Ödesbestämt?

Finns det ett öde? En väg som vi måste gå oavsett vad som händer? 
 
Det beror givetvis vem du frågar... Många säger att vi har ett öde. Andra säger att vi är fria att välja själv. Tänk om det inte är något antingen eller? Tänk om båda synsätten är rätt?
 
Själv har jag hämtat min syn på öde ifrån mediumet Sylvia Browne. Jag har valt synsättet eftersom det, för mig, är den mest logiska förklaring som jag kommit i kontakt med. Jag tror, därför att jag vill tro, att vissa saker är bestämda redan innan vi fötts. Vissa händelser, människor och även yrken är inplanerade redan innan vi tagit vårt första andetag. Vi kan inte undvika dem ens om vi försöker. Det kan vara negativa upplevelser, men vanligtvis är de genuint positiva. Ofta är det stora kärlekar och händelser som får oss upprymd. Sådant som påminner oss om den vi är, och den vi vill vara.
 
Men jag har med egna ögon fått se att även om vissa händelser är ödesbestämda så finns det ändå ingen garanti för att ödet uppfylles. Det finns nämligen något som heter fri vilja. Ingen, varken föräldrar, vänner, skyddsänglar eller ens Gud, kan tvinga oss till någonting. Det är nämligen vi, och endast vi, som kan ta emot det vi längar efter. Om vi inte vill, eller vågar, ta emot vårt eget öde så kommer det inte heller att kunna ske. 
 
Jag har träffat sjäsfränder som inte lever tillsammans för de inte vågat ta klivet. 
Jag har sett människor släppa drömjobbet eftersom de irriterat sig på någon detalj så pass mycket att de släppt jobbet. 
Jag har träffat människor som lever i självvald isolation eftersom de inte vågar släppa taget om gamla oförrätter. 
 
Jag vet inte hur du reagerar på dessa ord, men för mig har denna insikt skakat mig i märgen. Ödet är alltså inte ens någon garanti. Ödet är inte en bakväg och inte heller ett säkerhetsnät. Vi kan tappa vår ödesväg och komma bort ifrån den plan som vi bestämt på förhand. 
 
Vad händer om vi missat vårt eget öde? Ja, egentligen är det inte så drastiskt. Livet skriver en ny plan med ett nytt slut. Men eftersom vi inte vågade har en del av oss slocknat. Det uppstår en tomhet. Och ur tomhet kan märkligà beroenden uppstå. 
 
Så visst krävs det mod för att följa sin livsväg och möta sitt öde. Men egentligen krävs det ännu mer mod att stå emot den och tappa sig själv.  Vad är 20 sekunder av mod mot en livstid med att hålla emot? 
 
 
 
 
PS. Vill du ser något inspirerande på temat, se filmen The adjustment bureau. 
 
PS2. Tycker du inte om det öde du ser? FÖRÄNDRA DET! Du behöver göra något du aldrig gjort förut för att få något du aldrig haft förr... 
 

Reiki motverkar svart magi

Reiki är inte samma sak som magi, även begreppen stundvis kan sammanflätas och helandet som kan uppstå kan stundtals upplevas som magiskt.  Reiki är en kraft för helande. Magi är en kraft för skapande.

När vi skapar använder vi oss av vår erfarenhet, både den medvetna och det undermedvetna. Om vi har en önskan i vårt medvetna och rädsla i det undermedvetna vinner den kraft som är starkast. Så länge rädslan är större än önskan, kommer skapelsen inte att få liv överhuvudtaget. Önskan behöver vara större än rädslan för att skapelsen ska få liv.

 Om vi inte hade några önskningar skulle det inte heller finnas något behov för magi. Magiska ritualer är till för att stärka vår medvetenhet, för att vi kunna förverkliga det vi drömmer om.

 Men skapandekraften tar inte hänsyn till om vi skapar utifrån vårt högsta goda eller ifrån våra djupaste rädslor.

Vit magi är den magi som utifrån ifrån vårt (och därigenom världens) allra högsta goda.

Svart magi uppstår när människan skapar ifrån sina djupaste rädslor.

Det är vanligt att människor börjar sin magiska resa genom att vilja gott, men under resans gång tränger de undermedvetna rädslorna fram och överskuggar den tidigare goda avsikten. När skapelsen har fått liv minskar önskningen, medan rädslan ökar...  Missunnsamhet och avundsjuka är grogrund för svart magi. Magiska ritualer i miljö full av skvaller blir ritualer av svart magi.

Reikienergin skapar inte (skapandet är vår egen uppgift). Istället helar healingenergin det som behöver helas. Reikienergin renar det undermedvetna.

Många av Reikins mirakulösa helanden beror av mängden rädsla har minskat i det undermedvetna, vilket gör det lättare att manifestera önskningen.

När vi regelbundet använder Reiki kommer Reikienergin dels att tömma vårt undermedvetna från rädsla och dels återställa vår kontakt med vårt högre jag. Det är mycket svårt, ja till och med omöjligt, att råka skapa svart magi när vi vistas mycket i Reikienergi. Även om lite missunnsamhet någon gång skulle sippra igenom kan vi snabbt annullera den magiska önskningen.

Så Reiki motverkar svart magi och främjar vit magi. Men är i sig ingen skapandekraft, utan en kraft som renar och återställer oss som vårt högre jag. 

Förändring går bra, så länge det finns en returresa inbokad...

När vi förändras kommer vi att möta motstånd. Det dyker upp antingen som en känsla eller som ett yttre skeende. Det positiva läge vi funnit oss i en stund blir plötsligt obekvämt, kanske till och med panikartat. Vi längtar tillbaka till det välkände trygga. Varför undrar vi? Varför backar vi när vi är på väg att förverkliga våra drömmar?

      För att förstå hur motståndet fungerar ber jag dig att föreställa dig att du åker på semester till en paradisö. Resan går bra, och du möts av värme innehållandes en doft av saltvatten och ananas. Solen strålar, sanden är vit och den turkosa atlanten sveper mjukt över strandkanten. Alla nya människor du möter har ett leende på läpparna. Även sinnena får en njutningsfull överraskning när du upptäcker att ananasen har ännu mer smak än hemma. Du kryper upp i en hängmatta i flätad bambu mellan två palmer och njuter fullständigt av att lyssna på vågornas skvalpande och fåglarnas kvitter.

      Men även alla goda saker har ett slut. När dagen för hemresa närmar sig börjar du längta hem. Värmen ger dig ingen ro. Du har upptäckt att du möter ungefär samma människor under hela din resa, och du är lite trött på deras inställsamma leende. Dessutom längtar du efter din egen säng, och din egen favoritmat. Dessutom hade vännerna anordnat en middagsbjudning under tiden du var borta. Du undrar lite hur samtalen gått och vilken mat som serverades. Har du missat något spännande?      På avresedagen får du ett meddelande. Du får inte åka hem. Istället ska du stanna kvar på din paradisö i all framtid. Det du trodde var en spännande semester från vardagen var egentligen en flytt till ett främmande land.  

Som ett trollslag förändras din inställning. Din semester är försvunnen, för dina pengar börjar sina och du har inte längre råd att bo kvar på hotell med frukostbuffé och luftkonditionering. Ditt hjärta avgrundssaknar din familj och dina vänner, till och med ditt arbete. Du tycker ju egentligen väldigt mycket om dem, även om det ibland är skönt att få vara ifred ett tag. Du får panik. Du kommer aldrig mer att få smaka palt eller ta en hårdbrödmacka med ost och kaviar. Allt du var, allt du hade är försvunnet. Egentligen ville du ju aldrig bo på paradisön. Dina tankar sysselsätter sig inte med att se hur du ska kunna bygga upp ett nytt liv, istället söker tankarna efter alternativa sätt att ta dig hem igen.

Detta är vad som sker i vårt undermedvetna när vi möter vårt eget motstånd till förändring.

Visst kan det vara trevligt att prova nya saker och vara på äventyrssemester för att hitta ett nytt sätt att leva. Men på samma sätt vi får hemlängtan när vi varit borta från hemmet ett tag, längtar sinnet tillbaka till det välkända när vi varit i det nya ett tag. Vi längtar hem, även när vår semesterort motsvarar våra högsta drömmar om vilka vi fantisera i åratal.

Först när vi förändrats så mycket att vårt nya liv blivit vardag, först då har vi nått ett nytt normalläge. När vi bott på vår paradisö några månader, kanske ett år. När vi skapat oss ett nytt hem och lärt oss ett nytt yrke, först då kanske inte vårt gamla liv känns lika lockande längre.

Det är omöjligt att backa från ett högre normalläge till ett lägre eftersom förutsättningarna är annorlunda. Även om vi köper tillbaka vårt gamla hus så har våra preferenser förändrats. Även om vi flyttar tillbaka så återkommer inte den välkända känslan, för den har upphört att existera.

 Så var inte så hård mot dig själv när ditt motstånd till förändring kräver att du ska gå tillbaka till det välkända. Kanske måste du resa till din paradisö både tre och fjorton gånger innan du känner dig trygg nog att lämna ditt nuvarande hemvist. Även om paradisön är svaret på alla din innersta längtan och din största dröm… är det helt okej att åka på hembesök när hemlängtan är alltför stor. Kanske ett hembesök bara påminner dig om djupet i din dröm som fanns i paradiset?