Ur tomheten

För ett år sedan fick jag en runläggning. Det var en kvinna som drog runor och tolkade dem åt mig. Jag var då gravid i fjärde månaden. 
 
Den första runan hon drog var den tomma runan. Tomhet. Hon berättade att det var steget ut i det okända. En resa in i centrum. Ett behov av att dra ihop världen och gå in i sig själv. Därefter kom Thurs, den nedbrytande kraften. När allt det som funnits rasar samman. Du kan inte längre ha samma koll på läget. Istället utvecklar du nya sidor och definerar om. 
 
 
 
Jag vet inte hur du ser på saken, men själv tycker jag att tomhet och att tillvaron rasar är en av de obehagligaste känslorna som finns. Det man jobbat för försvinner. Det man tyckt upphör. Man vet inte längre vem man är. 
 
Tomhet och den nedbrytande kraften är garanterat vanliga hos alla som blir föräldrar för första gången. Den gamla existensen ska ju ersättas mot ett familjeliv. Livet kommer inte att vara detsamma. För mig handlade det också om firman och företagandet. Tio år är en lång tid. Jag skulle vilja påstå att alla firmor behöver vitaminkickar regelbundet för att utvecklas och hänga med utvecklingen. Men efter tio år behövs det mer än en boost, då behövs det snarare en rekonstruktion. Och det är svårt, direkt omöjligt att skapa något ur tomhet och nedbrytande krafter. 
 
Men jag känner också till begreppet eldceremoni. Det är en schamansk önsketradition. I den lägger man det man vill bli av med på elden. Men man lägger också sina djupaste önskningar på elden. Detta eftersom man egentligen inte vet vad som är vad. I det man vill bli av med finns det saker man uppskattar och håller fast vid (annars hade man inte haft det kvar), och i det man längtar efter finns kortkommandon och begränsningar (annars hade man redan fått det man ville ha). 
 
När man lagt allt på elden uppstår just tomhet. Man har ju gjort sig av med allt. Men sedan börjar man, medvetet och omedvetet, att välja tillbaka det man tycker mest om. 
 
Och det var också det den sista runan berättade om. Dagaz. Jag fick höra att jag skulle komma tillbaka till ursprunget, samtidigt som det skulle bli något helt annat.  
 
 
Ett år senare är det exakt där jag är just nu. I min favoritfas av alla faser. Varje dag känns intensiv som en vecka. Minnen och längtan återvänder. Men jag är samtidigt påtagligt medveten om vad jag saknar för att kunna skapa det jag tänker på. Det jag behöver, och det enda jag kan göra för tillfället, är att samla på mig kunskaper, tankar och idéer. Så jag ska kunna använda dem. Sen. 
 

Ju lättare att förstå, desto mer populärt?

Yoga, meditation och healing. Känns begreppen igen? Har du provat någon av dem? Eller kanske alla tre, dessutom i flera olika former? 
 
Det som förenar de olika teknikerna är målet. De går ut på samma sak. Men teknikerna representerar tre olika vägar för att nå dit. I den andliga världen är likheterna uppenbara och många använder sig regelbundet av alla tre teknikerna. Men i den "vanliga världen" verkar onekligen vissa tekniker vara mer populära än andra. Hur kommer det sig att det blivit så? 
 
Healing är det begrepp som funnits på alla kontinenter och under alla tider. Därför borde healing vara den mest etablerade och allmänt erkända terapiformen. Eller? Märkligt nog är det inte så. Mångà skeptiker lägger mycket tid på att bortförklara stora mirakulösa helanden. Och de mindre, men lika betydelsefulla, helandena blir förklarade som en "personlig upplevelse". Detta trots att flera seriösa forskare visat att healing har effekt. I den andliga världen är det vanligt att göra det som fungerar, så här är healingen väletablerad. Men av någon anledning verkar det som det finns ett motstånd i den "vanliga världen" mot helande. 
 
Meditation presenterades för västvärlden under flower-power-rörelsen. Under 60- och 70-talet testade många TM-meditation. De räknade sina andetag eller upprepade ett mantra. En av de som testade meditation och såg dess verkan var den man som kom att grunda begreppet Mindfullness, Jon Kabat Zinn. I och med att han var verksam på universitet började han tidigt att ta fram forskning som stöttade hans egen upplevelse av välmående och idag är, troligen tack vare att tekniken spreds universitetvägen, Mindfulness ett etablerat begrepp inom traditionell vård, framförallt inom KBT-terapi. Men ordet meditation omnämns fortfarande med försiktighet i den "vanliga världen" och den används oftare som ett ljuvligt sätt att resa i det undermedvetna inom den alternativa världen än som sitt originalsyfte att tömma huvudet på tankar.
 
Och sedan har vi yogan. Den presenterades tidigt för allmänheten genom att flytta in på gym under benämningen Poweryoga. Trots sina märkliga positioner fick yogan snabbt många anhängare. Att det fanns något djupare bakom yogan avskräckte inte, tvärt om. Det verkade snarare locka anhängare. Och de som upplevde något djupare fann varandra och hittade en gemenskap. Yogatidningar började produceras, yogasorterna mångdubblades och Instagram började fyllas av bilder på människor som gjorde yoga på klipphällar, vid standkanter eller ridandes på vågorna på en surfbräda. Plötsligt var samma kostråd som rekommenderas i årtionden nu trendigt, nyttigt och inte minst miljövänligt. Och det där djupet som under så lång tid varit något främmande blev något spännande, något åtråvärt. 
 
Så hur kommer det att vissa tekniker blivit mer populära än andra? För det handlar uppenbarligen inte om huruvida något fungerar eller inte. 
 
Kan det vara så att yogan är lättare att förstå sig på? Meditation är en verksam, men ganska krävande teknik som kräver förkunskaper. För många är det inte direkt enkelt att sätta sig och stilla sina tankar, för fort man sätter sig börjar det ju storma på insidan. Som nybörjare kan man lätt känna sig övergiven när man ska sitta i tystnad och på egen hand ska kontrollera tankarna. Dessutom uppstår jämförelse och inre press när "alla andra" ser ut att klara det med lätthet. De flesta som lärt sig meditation har fått draghjälp av andra tekniker, såsom minfulness med sitt ickevärderande, med genom healing eller yoga. De som mediterar har vanligtvis först börjat varva ned och sedan samlat på sig teori och förklaringar innan de klarar av att kliva ned i det meditativa tillståndet. 
 
Till skillnad från meditation är healing (att ta emot healing) inte en utmanande teknik att lära sig. Avslappningen kommer av sig själv och healingen gör det lättare att landa i sig kroppen. Men healing kan väcka djupa existensiella frågor. Varifrån kommer energin? Finns det en Gud? Varför kan man hela vissa saker och inte andra? De som uppskattar healingen är de som är trygga i sig själv och sin andliga tro. Men det är ju inte där som den andliga sökaren eller den "vanliga Svenson" börjar sin inre resa. Istället är tryggheten något vi upptäcker allteftersom vi lära känna den andliga världen. 
 
Så det är kanske inte konstigt att det är just yogan som blivit uppskattad hos gemene man. Man behöver inga bakgrundskunskaper eller något speciell tro för att förstå sig på begreppet träning och stretch. Utmaningen ligger i något konkret, som att sträcka ut en viss muskel eller nå en specifik kroppsdel, och inte i något som finns på insidan och som varken syns eller är mätbart.
 
Betyder detta att det som är populärt är viktigare än det som är mindre populärt? Nej, snarare tvärt om. Om det inte fanns skickliga utövare på fördjupningskurserna, var ska då alla som förälskat sig i grundkursen kunna förkovra sig? Om var och en sysselsätter sig med det som intresserar dem som mest kommer det så småningom att finnas något för alla, oavsett individuella behov eller var man befinner sig i sitt andliga sökande.  
 
 

Den kvinnliga sidan

Det här är ett inlägg i den kvinnliga debatten, men det är också ett annat slags inlägg än de feministiska inlägg som publiceras dagligen. Javisst ska alla individer få lika lön för lika arbete, mötas av respekt och ges samma möjligheter. Men det är ändå inte det som detta inlägg kommer att handla om. 
 
Det var inte jag som observerade det, utan ett ex. Mannen jag levde med då var imponerande pricksäker. Han reflekterade mycket, och kunde stundtals sätta fingret på sådant som gick andra förbi. Det han sa hade åtminstone gått mig förbi. 
 
Jag hade gått ungefär hälften av min ekonomutbildning när han hittade på mig. Det låg allvar i luften och jag förstod att han ville prata om något som var viktigt för honom. 
"Kan du lova mig en sak?" frågade han.
"Det beror på vad det är." svarade jag.
"Kan du lova mig att du aldrig klipper av dig håret?"
"Va?! Var kom den ifrån?"
"Det verkar som kvinnliga ekonomer klipper håret kortare och kortare ju högre position de befinner sig på karriärstegen."
"Det har jag aldrig tänkt på."
"Gör det. Då kommer du att se ett mönster. Ju högre upp på karriärstegen desto mer försöker kvinnor att efterlikna män. Jag vill att du ska fortsätta vara den du är."
 
Det här var femton år sedan, och jag kan idag namnge flera kvinnor som både har makt och ett långt hårsvall. Men andemeningen i samtalet är lika viktigt i alla fall. Inom den andliga världen pratar man om en revolution när kvinnorna tar sin plats i makten. Men jag är inte säker på att detta ska bokstavstolkas. Visst behövs fler kvinnor på viktiga poster, men framförallt behövs det kvinnlig energi på de viktiga posterna.
 
 
 
Kvinnlig och manlig energi är begrepp som vi kan hitta i symbolen Yin och Yang. Begreppen är sätt att förklara skillnader, såsom mjuk - hård (mjuk är kvinnlig och hård manlig) och kreativ - logisk (kreativ är kvinnlig, logisk manlig) på samma sätt som vi idag använder begreppet procent för att förklara ett förhållande. De enda värderingar som uppstår är de som vi sätter upp själva. Exempelvis vill vi att ekonomisk tillväxt ska öka men det betyder inte att själva ordet öka alltid är likställt med något bra. Ökad inflammation är inte något bra. På samma sätt är orden kvinnlig och manlig ord som förklarar, men det finns ingen värdering i själva orden. Om det finns är det för att vi har lagt in den. 
 
I österländsk tradition får vi lära oss att måttfullhet är nyttigt och överdrifter skapar problem. Vad det betyder gällande manligt och kvinnligt är snarare att en man med överdrivet manliga egenskaper inte behöver en manlig kvinna, istället behöver han  en kvinna som istället har övervägande kvinnliga egenskapar för att få balans. I de flesta relationer, oavsett om de är hetrosexuella eller homosexuella, ser man att den ena partnern har en tendens till manliga energier medan den andra har lite mer kvinnliga energier. Kvinnor med mycket manliga energier brukar attrahera mjuka män.  
 
I samhällsdebatten idag finns två gemensamma trådar. Antingen vill man att kvinnor ska klippa håret och bli som män, eller så vill man eliminera kön och bli ett neutrum. I båda fallen kommer man att öka obalansen i samhället. Vad den kvinnliga revolutionen består av är att återskapa det kvinnliga, det mjuka, omtänksamma, lugna och kärleksfulla så att den manliga logiken, kraften och makten ska kunna komma till sin rätt.
 
 
 
Eftersom alla personer består både av manliga och kvinnliga egenskaper handlar det inte om en revolution av personer av kvinnligt kön utan en upprättelse av de kvinnliga egenskaperna i både män och i kvinnor. Vi behöver ett mjukare samhälle. Vi behöver moderlig omtänksamhet. Vi behöver intuition. Men för att detta ska bli verklighet behöver vi tillåta människor att skapa sin egen mix av sina egna kvinnliga och manliga kvalitéer. Vi behöver få bli unik i vår gemenskap.
 
Och om vi vill börja idag?! Vad ska vi börja? Börja med att lära känna kvinnliga engenskaper och förälska dig i dem. Det finns inget som är så tilltalande som det som är älskat.