Ur det djupaste mörker...

Den visar sig sällan när det går bra, men den kallar på oss när vi befinner oss i svårigheter. Det handlar förstås om andlighet.
 
Andlighet innehåller mening och ger inre styrka. Den får oss att se bortom vardagen, se igenom det fysiska och istället observera de osynliga krafterna som genomsyrar hela vår existens. Vi glömmer ofta bort det, men människosläktet älskar att utvecklas och lära sig nya saker. Se bara på barnet och dess behov efter att lära sig sitta, gå och prata. Det behovet försvinner inte trots att vi blir äldre, det får bara nya former. Vi människor har alltid en längtan, och de osynliga krafterna hjälper oss ständigt att skapa det vi längtar efter. Däremot är det ingen som påstår att utveckling är enkelt. Barnet gråter av smärta när tänderna penetrerar tandköttet och skriker av besvikelse när det inte lyckas nå den leksak det sträcker sig efter. Utveckling känns, oavsett om vi har bjudit in den eller om de osynliga krafterna bryter sig in i vårt liv eftersom vi är redo. 
 
Märkligt nog har det i Sverige blivit en folkrörelse att stolt berätta att vi är ateister inte har någon tro. Detta måste ju bero på att gemene man blandat ihop begreppen kyrka och tro, för varför ska vi annars vara stolt över att vi känner oss fullständigt övergivna, inte känner att det finns någon som önskar oss väl och dessutom upplever livet som meningslöst och utan syfte? Ja, visst finns det tro i kyrkan. Men de osynliga krafterna finns inte bara i kyrkan. De finns överallt. Den här "nyandligheten" som uppstått är egentligen inte ny överhuvudtaget. Det är snarare en återgång till den tro som människosläktet haft förut, ja faktiskt så länge vi har existerat. Det osynliga krafterna finns i allting, och därför gör andligheten det också. 
 
 
 
Men tänk om det är fel? Tänk om det inte finns några positiva krafter. Fråga dig själv: Är det verkligen tokigt att ha en livssyn som gör oss gladare, lugnare, tryggare och får oss att känna ett syfte och får oss att känna oss älskade? Är det inte tokigare att leva utan en sådan livssyn?
 
Dessutom finns det osynliga krafter som vill oss väl. Forskare har redan visat att bön har effekt, och vi är många i helandevärlden som dagligen ser effekten av de osynliga krafterna. Men man måste ha kunskap om livsenergivärldens uppbyggnad för att förstå vad som är möjligt, och vad som inte är det. Vi skulle aldrig lägga samma orimliga bevisbörda på fysiska fenomen som vi gör inom den andliga världen. Vi skulle aldrig kräva att det ska regna rosa geléhallon från en klarblå sommarhimmel bara för att bevisa att regn existerar. 
 
Så bejaka andligheten när den kommer in i ditt liv. Den där ljusglimten du ser när du befinner dig i det djupaste mörker är den kraft som också kommer att lyfta dig därifrån. Och det bästa är att du har med dig din nyvunna styrka i andligheten även efter det mörkret skingrat sig. För andligheten försvinner aldrig. Vi lägger bara märke till den olika mycket under olika delar av vårt liv. 
 

Droppen som får bägaren att rinna över

Det är mycket sjukdom runt mig nu. Inte bland familjen (tack gode Gud) men bland vänner och vännernas vänner. I några fall handlar det om allvarlig sjukdom. Dödlig, eller sådan som kan ge men för livet.  
 
I samtliga fall handlar det om att något, som egentligen är ganska litet, har förändrats. I ett fall har en nära relation gått ifrån att vara dålig till katastrofal. Och i ett annat fall har en relation som gett mycket glädje och energi upphört. Det handlar alltså om förändring i en endaste relation. I övrigt har jobbet varit detsamma. Kosten och motionsvanorna lika så. Det har inte ens handlat om partnern. Civilståndet har varit oförändrat. 
 
Om man utgår ifrån AuyrVedans sex sjukdomsstadier, där den första nivån är en liten obalans (sovit dåligt, ätit skräpmat en dag) och sjukdom är mätbar först på obalansnivå fem (sovit dåligt i flera år, ätit skräpmat fyra gånger veckan i lika många år) så förstår man. Det handlar om mängd. Personerna i fråga har inte haft några allvarliga symtom tidigare, men deras inre bägare har varit tämligen full och legat strax under "allvarliga skador" nivån. Därför har det inte krävts speciellt mycket för att få bägaren att fyllas upp. Känslostormen av en dålig relation eller avsaknaden av en positiv relation har varit den droppe som fått bägaren att rinna över. 
 
 
 
Än finns det stor potential för att försonas och bli gladare, lyckligare, tacksammare och mjukare mot sig själv och därigenom skapa en positiv och helande spiral som kommer att göra livet både friskare och roligare. Men hur mycket jag än önskar den vägen för mina medmänniskor så finns det en annan väg, som också är lika trolig.  Den negativa spriralen... 
 
När situationen är allvarlig är det lätt att gå in i rädsla. När man blir rädd blir man mer eller mindre okontaktbar. Man tänker inte långsiktigt och uppbyggande, istället blir det ett kortsiktigt överlevnadstänk. Märligt nog brukar folk i överlevnadsläge kapa sådant som får dem att må bra. Inte finns det tid för skratt och glädje när vi befinner oss i krig! Eller?! 
 
Vad som än händer med mina vänner och deras vänner så vill jag berätta att de människor jag kommit i kontakt med i min roll som helande terapeut ofta har ett betydligt sämre utgångsläge än det 50-50 läge som är beskrivet ovan. Det krävs ofta en hel del innan människan överger ett tankemönster för ett annat. De flesta som behöver helande har, givetvis omedvetet, valt rädslans väg gång på gång. I många fall har den helande, positiva vägen till och med upphört att vara en väg och blivit en fantasi med en 1 på 100 chans. Men många lyckas trots, eller kanske tack vare, de dåliga oddsen.
 
Så hjälp människor att se den positiva vägen. Och underskatta inte de små sakerna. Det kan vara den där droppen som gör hela skillnaden...
 

Vi måste ha ett alternativ

Motstånd räcker inte. Vi måste ha ett alternativ. Så står det i Katrine Marcals ledare i Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/ledare/a/XkyxB/vi-maste-fraga-trump-vad-vi-kan-lara-oss-av-honom. Hon talar förstås om högerrörelsen och motståndet till Trump. Visst är det skönt att kunna säga sin åsikt och sprida ironiska bilder på Facebook. Men så länge det inte finns ett vettigt alternativ att välja istället så kommer tyvärr ingen förändring att ske.
 
Inom helande gäller samma sak. Om vi vill ha ett annat resultat behöver vi välja något annat än vad vi gör idag. Tyvärr handlar förändring inte om hur mycket vi hånar, gör oss lustig över eller avskyr vår nuvarande position. Vi behöver istället lägga vår energi på att skapa/göra/välja något annat. 
 
Men vad är då något annat? Troligen handlar det om ett alternativ som ännu inte finns. Åtminstone inte än. Hade det funnits hade vi troligen redan valt det. Men hur ska vi kunna vilja ha något som inte ännu finns? Det är här människans fantastiska skapandekraft kommer till sin rätt. Är det något vi människor är skickliga på är det att skapa det som ännu inte finns. Gång på gång överträffar vi vår egen potential. Tänk bara på vad som hänt de senaste 100 åren. En tidsresenär från 1917 hade aldrig trott sina ögon om hen hade fått uppleva samhället år 2017. Och det hade knappast en tidsresenär från 1817 gjort om hen hade gjort ett besök år 1917. 
 
 
 
Nu är det tid att börja sammanställa det vi redan vet. Vi har gjort bra saker förr, vilka var de? Varför var de välfungerande? Vad skapade de? Men det fanns samtidigt något som inte fungerade. Jo, så var det. Även om det svider att erkänna det. Något skapade klyftor, spred rädsla och ökade avståndet mellan människor. Det är detta något som vi behöver förändra. Göra om och göra rätt...
 
Att något raseras är inte nödvändigtvis en dålig sak. Det kan vara svårt att skapa rätt möjligheter ur en ej anpassad grund. Ibland måste vi riva hela stället så vi kan bygga något helt nytt, istället för att lappa i något gammalt.  
 
 
Om jag får önska något angående den samhällsförändring som nu sker är det att gemene man tar tillbaka sin kraft och själv agerar för att skapa det samhälle vi vill ha, istället för att lägga krav på andra och kräva rättigheter. Att vi inte engagerar oss i vårt samhälle är inte så konstigt. Vi har det ganska bra, och dessutom har vi inte tid. Vi har ju fullt upp med att hinna med i vår egen livssituation... Vem har då kapacitet över att engagera sig i samhället? 
 
Men revolution har aldrig skett av att befolkningen hurrat på en endaste ledare och krävt att han ska förändra deras liv. Och revolution har definitivt inte skett när folket lagt all sin kraft på att håna någon som de inte tycker om. Revolution har alltid skett när befolkningen agerat. 
 
Men agera på vad? Kanske är det vad som sker just nu? Att korten ska komma på bordet? Så vi kan se vilken väg som är rätt alternativa väg?
 
Men vad som än sker, kom ihåg! Det kan vara du som sitter på lösningen... Men om du inte gör något, då kan det aldrig ske... Det kan vara just DU kan erbjuda ett alternativ.